Mikrovibrationers läkande egenskaper upptäcktes 1944 av den Österrikiska psykologen Hubert Rohracher och användes ursprungligen för att lindra och motverka sjukdomar. Processen baseras på att ljudvågor i olika frekvenser påverkar patologiska mutationer. Efter utförda behandlingar kunde man se en ökad blod- och lymfcirkulation. Mikrovibrationerna har även en positiv effekt på motsvarande områden i ryggrad, lever och njurar, och därmed ökar även deras verkningsgrad.

Den höga behandlingseffektiviteten, som till en början med inte kunde förklaras av den etablerade medicinkåren, fick sin förklaring när man upptäckte att vävnadernas egna mikrovibrationer tillsammans med syre och energi är kroppens mest vitala tillgångar. Det framkom att vävnadernas mikrovibrationer inte bara främjar blod- och lymfcirkulationen, men även att avsaknad av mikrovibrationer medför att kroppen blir inkapabel att hantera sjukdomar och skador. I kölvattnet till dessa upptäckter har nya, mer effektiva behandlingsmetoder utvecklats.

Den nuvarande Fonovitmodellen utvecklades 2012 och sedan dess har den medicinska effektiviteten uppmärksammats i ett flertal länder. Den aktiva grundprincipen är enkel – Fonovit påverkar kroppen genom mikrovibrationer som är på samma våglängd och amplitud som kroppens egna mikrovibrationer. Därmed ökar blod- och lymfcirkulation i sjukdomsområdet.